lördag 21 november 2009

Livet på linjen


När pucken på linjen dansar
då blir det oftast en twist
man drar en vals och chansar
och jublar segervisst
eller efter domarn svansar
som en riktig aktivist

Vi är Leksands IF


De har spelats med böjda klubbor och boll. Det har spelats med raka klubbor och puck och hookade klubbor och puck. Det har spelats ute på sjöar och på Siljansvallens utomhusrink, inomhus på konstfruset och i modern multiarena. Men det har hela tiden varit Leksands IF.
-
Laget har bestått av både glada amatörer och välavlönade fullblodsproffs. Det har bestått av 14 utlänningar något år och bara dalkarlar ett annat. Under femtiotalet bestod grundserien av 10 matcher samt därutöver några vänskapsmatcher och någon liten cup till dagens över 70 matcher. Laget har spelat i division III, II, I, elitserien, europaligan och allsvenskan. Men det har hela tiden varit Leksands IF.
-
Man har bedrivit verksamheten på de mest skilda sätt, i olika bolagsformer och med de mest skiftande ekonomiska förutsättningar. Man har gått från rent ideell idrottsförening till en fullt utvecklad upplevelseindustri med alla tänkbara delar och grenar. Den utveckling som ligger bakom oss är förmodlgen större än den som de mest fantasifulla ens kan tänka sig när de blickar framåt. Stora förändringar ryms i våra 90 år. Men det har hela tiden varit Leksands IF.
-
Den som tycker att från och med nu ska allt förbli som det är och Leksands IF arkiveras på ishockeyns hembygdsmuseum borde själv bli uppstoppad och instoppad i något arkiv till eftervärldens beskådan som varandes en av vår tids korkade.
-
Men det finns naturligtvis en gräns för förändring där Leksands IF upphör att vara just Leksands IF. Fast det kan vara svårt att veta riktigt var den gränsen går. Det finns två sätt att ta reda på det. Det ena är att man upptäcker det när det är för sent. Man bara åker med tills allt det man är och var har plånats ut. Andra må gå den vägen men inte vi. Leksands väg är att först ställa sig frågan; Vilka är vi? Vad är det vi tänker och känner när vi säger; Vi är Leksands IF. Det man upptäcker när man ställer sig den frågan måste bli styrande när man ska välja sina vägar. För välja måste man alltid men då måste man också veta vem man är.
-
Nu stressas frågan om ishockeykartans framtida utseende. Ingen vet hur det kommer att se ut bara att det inte kommer att se ut som idag. Och egentligen är det lite konstigt att diskutera alternativ som ännu inte existerar. Men det kan ju vara ett sätt att börja värma upp argumenten. Jag har två ledstjärnor i det som komma skall och som jag förknippar väldigt starkt med Leksands IF. Två närmast paradoxala begrepp som skapar en slags dynamik åt tanken. Det ena handlar om inovation och viljan att vara i framkant av utvecklingen. Det andra handlar om förankring och identitet.
-
För mig har Leksands IF alltid stått för en vilja att utvecklas och befinna sig i front och framkant. Historien har många olika exempel på detta. Leksands IF var tidiga med att anamma olika träningsidéer, tidiga att knyta utländsk kompetens till sig, tidiga med konstfruset, tidiga med hockeyskola, hockeygymnasium, modern arena, HR-frågorna etc. Mitt Leksand är framkantens Leksand, de kreativa kontakternas Leksand. Mitt Leksand är en smältdegel som lever och andas hockey och som vågar tänka nya tankar när det gäller ishockeysportens utveckling. För mig är detta väldigt viktigt och betyder två saker: Leksands IF ska inte vara någon bakåtsträvande nejsägare men säger man ja till något ska det vara för ishockeyns skull inget annat.
-
Det andra har med förankring att göra. Det är en särskilt viktig aspekt att beakta för just Leksands IF som lever så starkt på de värden som laddats in i namnet. Poängen med Leksands IF är att man kommer från Leksand. Det är hela grejen. Det är därför viktigt för Leksands IF att inte förlora sig i en utveckling där man tappar kontakten med meningsbärande myter om det stora laget från den lilla orten rotad djupt i det ursvenska Dalarna. Man kan inte flytta Asterix och Obelix till Rom eller Kartago och tro att historien funkar på samma sätt där. Vi är den lilla galliska byn. Eller som Rune Lindström uttryckte det: Vi håller på det lilla, det skröpliga, det enda som är vårt.
-
Det här betyder att för Leksand är det viktigt att vara en förankrad del av huvudfåran i svensk ishockey. Om den huvudfåran förändras och internationaliseras i någon form då måste också Leksands IF vara en del av detta. Men inte annars och absolut inte som något utbrytarlag som sticker till KHL. Det finns inte på kartan. Men om och när det svenska seriesystemet förändras så att det öppnas upp för fortsättningsspel i någon form av nordeuropeisk seriesystem då måste också Leksands IF vara en del av detta. Jag har svårt att tänka mig att frångå systemet med en nationell inhemsk förstaliga där de bästa lagen gör upp om en mästerskapstitel. Om man ska internationalisera klubbhockeyn då måste det handla om någon form av fortsättningsspel. Allt annat är bara tillfälliga dagdrömmar om snabba ryska gaspengar.

Med tanke på Leksand

Leksand fixade en fin start på helgen för tusentals leksingar runt om i landet med att bortaslå IKO med 0-2. Huvudpersoner blev Jocke nollhållare och Pelle bolltrollare.
¤
28-27-10 var den formation som fungerade bäst. Det är också där man ser den tydligaste rollfördelningen. Det outtröttliga och osårbara terrierbettet Kollar som drar på sig folk och vinner puckar. Inte ens två stenhårda Rhodinska slagskott kunde sänka honom. Sedan har vi den vindsnabbe farthöjaren och spelbegåvningen Carlsson som playmaker. Och sedan har vi... Få se, var är han nu då... Jag tyckte precis jag såg honom... Jo, där är han, Pelle Prestberg. Han som dyker upp lika kvick och rapp som en fingerfärdig ficktjuv i Barcelona.
¤
91:orna fortsätter också att imponera. Men där kan inte jag se någon tydlig rollfördelning. Jag hinner inte se någon. Jag hinner inte ens se vem som är vem. Det är först om de bromsar in vid något trasigt plexiglas som man får en chans att se vilka de er. Annars ser man bara vita sträck.
Det sägs att Andersén är den mest nedladdade spelaren i laget just nu. Men det är då ingenting som märks på isen. Jag tycker han verkar vara en av de mer uppladdade.
¤
Det man var orolig för förr om åren är på väg bort nu, lättlästheten, försvarsblottorna, otydligheten i egen zon och bristen på pondus framför eget mål. För nu kommer orubbliga Leksand. Det är inte riktigt två ord som man brukar stoppa in i en och samma tugga. Smakkombinationen känns lite ovan till en början. Men när man tuggat runt det ett tag vill man gärna ta en till. Och när man käkat det ett tag så börjar man känna att den här maten kommer vi nog att kunna stå oss på.
¤
Vi håller på att omformas till ett tuffare, mer sammanhållet och orubbligt Leksand. Steg för steg börjar det ta form. Inte allt på en gång. Många delar återstår innan allt är på plats. Men det finns en plan. Jag tror att det finns en plan.

torsdag 19 november 2009

Gnaget goes Russia


- I say to man in shop "Is rat." He say "No, no, no. Is a special kind of hamster. Is filigree Siberian hamster." Only one in shop. He make special price: only five pound. (Manuel)
¤ ¤ ¤
-
Svultna råttor under borden
hos en mäktig, rik och fet
rysk magnat som ut ur jorden
pumpar gas i evighet
-
Det vore synd så in i norden
om en mästerlig poet
tvingas skriva borisorden
med kyrilliskt alfabet

onsdag 18 november 2009

Sorgligheter

Jag har suttit uppkopplad mot Landstinget Dalarnas hemsida och tryckt F5 i flera timmar. Jag väntar att de ska komma ut med något tillkännagivande och säga att de förväxlat artroskopiutlåtande mellan en svårt knäskadad och en fullt frisk 36-åring från Leksand. Att de beklagar det inträffade, att de ska se över sina rutiner och att de ber allmänheten och de inblandade om ursäkt. Jag uppdaterar och uppdaterar men ingenting händer. Det är bara samma gamla information om samma gamla uttjatade nya influensa. Nu ger jag upp och söker försona mig med hur ont det gör att få ett stenhårt slagskott i magen.
¤ ¤ ¤
Det är så mycket som far genom huvudet. Jag vet inte hur många gånger jag suttit med örat mot sportradion när de kopplade in Leksands Isstadion i direktsändning för att LIF hade powerplay. Så snart man hörde orden "...passar till Huokko" så hukade man sig lite som när man väntar på att en kraftig smällare ska detonera. Jag tänker på hans vilja att frigöra sig från kontraktet med SSK för att ta sig tillbaka till Leksand sommaren 2006 och hur han senare på hösten mot nämnda lag gör fyra mål och passar till segermålet när Leksand vinner borta med 4-5 i sudden. Han har bidragit med så mycket förlösande glädje, sådan skön attityd och så hög klass. Jag hade velat se så mycket mer av honom. Jag är så ledsen att han redan nu måste ta plats bland de andra legendarerna i mitt hjärtas hedersläktare.
¤ ¤ ¤
Leksand behåller nu Niklas Andersson hela säsongen. Han är välscoutad, vet vad som gäller, har en bra grundprofil och passar in i ungdomliga Leksand. Men att se honom som ersätare till Huokko är inte rättvist mot någon av dem.
¤ ¤ ¤
Till råga på allt har nu också Ollas brutit foten. Jag antar att man får vara glad att spelarna fortfarande är vid liv. Men ärligt talat, det måste bli en hejd på detta skadeelände nu. Det har gått för långt. Jag har redan börjat sätta mig in i reglerna för kälkhockey. Passion oavsett division har vi lärt oss. Nästa steg blir passion oavsett funktion. Skulle föreningen tvingas gå över till kälkhockey så skulle vi alla fall höja både den sportens publiksiffror, stämningen och införa ett nytt ord i svenskan; kälkhockeytifo. Det gäller att se det positiva. Men det är inte lätt.

tisdag 17 november 2009

Allt för en enklare vardag


Foto: Tomas Nyberg DD
¤ ¤ ¤
Grattis Clas Ohlson till en lyckad varumärkesplacering. Man kan ju undra hur många som kommer att ladda ner klippet på Henrik Anderséns målgest när han kastar sig aningen perplex i glaset. Han gör det i kurvan mitt ovanför reklamplatsen för Insjöns stolthet. Man hinner uppfatta den kända loggan som alla hemmafixare älskar, man hinner uppfatta budskapet "allt för en enklare vardag" innan plexiglaset viker när Andersén gör en fosbury flop över sargen. Sedan ser man en hel drös av vaktmästare stå där, fixa och greja. Allt för en enklare vardag.
¤ ¤ ¤

Leksand har en ny krigarkedja. Sedan Ollas och Hägga fått lite nya roller och ett utökat ansvar i både box- och powerplay har de inte längre rollen att bara vara inne för att tokköra och checka fast motståndarna i deras zon. Leksand har en ny fjärdelina som tar den sortens uppdrag. De gör det med sådan intensitet att de drar in energi till hela laget, föreningen och även till mig.
¤ ¤ ¤
Detta var Jockes och Leksand andra nolla och andra hemmaseger med just 4-0.
¤ ¤ ¤
Annars var detta värmlänningarnas måltid.
1-0 Henrik Värmlänning (årets mål även utan "målgesten")
2-0 Pelle Värmlänning
3-0 Pelle Värmlänning
4-0 Thomas Värmlänning
¤ ¤ ¤
Synd att inte Pelle fick fullborda ett hattrick. Det var så nära och så blev han skadad istället. I det powerplay som följde gick Rhodin in och sökte Prestbergs position. Det rörde mig när jag såg det. Det var som om han fyllde upp efter sin gamle vän. Han fick också göra ett mål, ett typiskt prestbergmål. Det kändes som det var ett mål för honom. Allt efter fint förarbete av passningsskicklige Weinstock. Det är precis på den sidan man vill att högerskyttarna ska ställa upp så att de kan ta direktskott på passningar som korsar centrallinjen. Nu hoppas jag bara att det ska vara en mjukdelsgrej så att han bara kan ordineras lite promenader och sedan vara tillbaka.
¤ ¤ ¤
Björklöven gjorde en ok insats och fick en del spel i Leksands zon framförallt i andra perioden och i kraft av ett par numerära överlägen. Men det kändes aldrig riktigt hyperfarligt. Jag upplevde det som om Leksand hade koll på läget. Det var en ganska säker seger. En jämn laginsats. Ingen som riktigt föll ur ramarna. Eller, jo kanske... men det var bara uppfriskande komiskt. Allt för en enklare vardag.

Andersén 1-0


En hockeytalang ifrån Grums
gjorde mål som smakade mums
men inget riktigt kalas
utan krossade glas
så det fixa han omedelbums
-

måndag 16 november 2009

Folium


Det finns i vart fall tre kända svenska hockeylag som uppkallat sin klubb efter någon form av löv. Samtliga tog sina nuvarande namn i början av sjuttiotalet. Det var trendigt att uppkalla sig efter ett löv på den tiden. Det var värsta grönavågenrörelsen och man skulle ha namn som doftade klorofyll. Eller också tyckte man kanske att det lät lite tufft och kanadensiskt. Lönnlöven spelade råhockey och skapade både tomrum och myter omkring sig när de bojkottade hockey-VM under flera år i början av sjuttiotalet. Kanske vill man bara säga att vi i den här klubben gillar att få den på bladet. Vad vet jag.
¤ ¤ ¤
Björklöven var först. Namnet antogs till säsongen 1971/72 sedan hockeysektionen i IFK Umeå och Sandåkern gått samman och bildat en ny klubb 1970. Namnet har naturligtvis en stark koppling till Umeå som björkarnas stad.
Lindlöven från Lindesberg bildades 1976 som en utlöpare ur IFK Lindesberg. Även här finns en stark koppling till ortsnamnet.
Asplöven från Haparanda bildades också 1976. Även här finns en stark koppling till ortsnamnet då Haparanda är en försvenskning av ett finskt ord dom betyder ungefär "Aspstrand". Fast jag tänker mer på uttrycket "darra som ett asplöv" än att orten Haparanda betyder något med asp på finska. För mig blir det därför aningen gåtfullt hur man vill kalla sitt hockeylag för Asplöven. Men man skulle ju heta något med löv på sjuttiotalet.
¤ ¤ ¤
Det är gåtfulla Asplöven vi ser där på bilden. Ibland skulle man vilja veta hur saker och ting gick till och hur man tänkte.
- Itag krabbar ska vi ta lagfoto. Ja tänkte vi skulle stå framför Jormas pärgningsbil. Jo, de plir tuffa krejer vet du.
- Men hallå bärgningsbil? Ni tror inte det sänder signaler om att vi är ett hockeylag som havererat liksom?
- Håll säften och upp på flake med dig.
¤ ¤ ¤
På nittiotalet var det olika rovdjursnamn på engelska. På sjuttiotalet var det blad och löv. Tror faktiskt jag föredrar sjuttiotalet ändå.
¤ ¤ ¤
I morgon kommer Björklöven. Jag tror dom åker buss.

Disciplinnämnden


Domarna ska rapportera alla grova matchstraff till disciplinnämnden och syftet är att få hårdare straff för olika typer av farligt spel och på så sätt minska skaderiskerna. Det är ett lovvärt syfte när man läser om det så här på ett teoretiskt plan. Men det är inte riktigt det man uppnår i praktiken.
-
I själva verket blir disciplinnämnden en slags förnumstig instans som i efterhand fäller moraliska omdömen om vad som är fin och ful ishockey. Deras domslut handlar nämligen alltmer sällan om farligheten och skaderisken i de olika matchsituationerna. Allt oftare beaktar man allvarligheten i den skada som som faktiskt uppstått vilket i många fall har med olyckliga omständigheter att göra. Eller också blir det som i fallet med Grand-Pierre. Disciplinnämnden blir sittande som boxningsdomare och avgör vem som sätter flest träffar och vinner slagsmålet (= mest aktiv). Problemet här är att man blir en slags moralens väktare som i efterdyningarna av incidenterna kan fånga in omvärldens reaktioner och avge ett opportunt utlåtande.
-
Gagnar det verkligen ishockeysporten att mer och mer ska avgöras runt ett sammanträdesbord långt i efterhand? Det är visserligen positivt med införandet av bötesstraff för det skjuter lite av den ekonomiska förlusten från klubben tillbaka till spelaren. Men jag vill också att man skjuter tillbaka den dömande makten från nämnder och sammanträden tillbaka till domarna i matchsituationerna. Hitta gärna på lite nya kreativa straff om det inte räcker med utvisning till omklädningsrummet. Några snabba tillbakablickar ner i medeltiden kan ge många intressanta uppslag. Men låt oss bara slippa dessa utdragna straffprocesser. Det för bara med sig en massa annat som inte har att göra med att bekämpa farlighet och skaderisk.

söndag 15 november 2009

Limerickfrossa


Blev sittande med detta på tåget i tisdags och fyllde på med några till i kväll. De korta ortsnamnen från Dalarna är ju rätt inbjudande.
* * *
En stelfrusen kvinna i Ore
drömde i smyg att hon vore
en kärlekens mö
åt gumman tö
och slapp va ihop med kung Bore

En bonde strax utanför Säter
som gråter och ögonen väter
var gång det blir sagt
nånting om nån slakt
så han lever på sås och potäter

Det bor visst en kvinna i Djura
som aldrig har sett en faktura
hon tar varje skuld
och istället för guld
betalar hon allt i natura

Två tvillingbröder från Vika
blev med åren så omfångsrika
att de till slut
båda lagt ut
och blivit totalt jättelika

Det bor en masochist i Sälen
som drabbats av sporre i hälen
men aldrig nåt knot
om sin plågade fot
bara njutning för kroppen och själen

En avmagrad herre från Floda
vars kost man får förmoda
bara består
av grillade lår
som kommer från utsvulten groda

En karaktärstark från Häradsbygden
som stenhårt höll fast vid den dygden
att avstå från allt
utom humle och malt
så nu lever han bara av brygden

Det bodde en guldfisk i Ål
i en skål som man hade till bål
det blev alldeles svart
i hans fyllekvart
när den fylldes med alkohol